Lyssna på reportaget här:
Restaurangägaren dömdes av tingsrätten för människoexploatering till fängelse i åtta månader. När saken hamnade i hovrätten blev han friad – med motiveringen att det unga paret inte hade befunnit sig i en tillräckligt utsatt situation. Sedan Riksåklagaren överklagat blir det nu huvudförhandling i Högsta domstolen.
– Det är ett jätteviktigt mål, det första i Högsta domstolen om människoexploatering, säger byråchefen My Hedström hos Riksåklagaren.
Hon kommer att fungera som åklagare i Högsta domstolen i veckan som kommer.
De båda var 23 år när de kom till Sverige i september 2018. Hon – Fardowsi Zaman – för att läsa in en masterexamen i Ethnic and migration studies på Linköpings universitet. Han – Imtiaz Ahmed – planerade att till en början jobba för att så småningom studera även han.
Studieplatsen hade dykt upp med kort varsel och de hade inte haft tid att ordna med boende innan de lämnade Dhaka.
LÄS MER: Få kontroller av arbetstillstånd
Erbjöds ett rum ovanpå restaurangen
Fardowsis campus ligger i Norrköping, och en dag åt de lunch på en indisk restaurang i stan. Ägaren härstammade också från Bangladesh, och de berättade om sin svåra boendesituation. Han erbjöd dem ett rum i femrumslägenheten han hyrde ovanpå restaurangen.
Dagen därpå flyttade Fardowsi och Imtiaz in i det lilla rummet. Samtidigt förklarade restaurangägaren att inget är gratis. Men de kunde få jobb i restaurangen. En överenskommelse träffades om villkoren: 100 kronor i timmen plus husrum och mat.
– Det tyckte vi lät bra, säger Fardowsi.
Imtiaz sattes vissa veckor i jobb varje dag, men hade vanligtvis en dag ledigt per vecka.
– Restaurangen öppnade klockan 11. Ofta började jag klockan åtta, och skrev in mig i personalliggaren. Sedan arbetade jag till 22. Men ägaren brukade skriva att jag slutade klockan 14. Det var alltid så att han halverade tiden, berättar Imtiaz Ahmed.
Arbetsveckorna var på 69 timmar
Domstolarna har slagit fast att han under sju veckor arbetade 482 timmar på restaurangen, det vill säga i snitt 69 timmar i veckan.
Han hotade oss, och sa också att han skulle skada vår familj hemma i Bangladesh
Fardowsi studerade och arbetade kortare pass på vardagarna, och längre bara under helger.
Gemensamt för dem båda är att de aldrig fick någon lön.
– Vi begärde redan i början att få anställningsbevis men han sa att vi måste först ha personnummer. Sedan visade jag honom att jag skaffat ett bankkonto. Han blev superförvånad men sa att ’nästa månad får ni lön’. Fast det kom ju aldrig några pengar, säger Imtiaz.
När de frågade om lönen blev restaurangägaren aggressiv.
– Han hotade oss, och sa också att han skulle skada vår familj hemma i Bangladesh, säger Fardowsi.
Utslängda på gatan
När Imtiaz efter sju veckor än en gång frågade efter lönen blev de utslängda på gatan. De ringde en bekant och bad honom kontakta polisen.
Vi var så stressade, och kastade ned våra saker i väskorna. Nästa dag märkte vi att vi saknade 3000 euro och en del dollar.
– När polisen öppnade dörren till vårt rum var det en stor röra där inne. Våra saker och kläder låg överallt. Det såg ut som det varit inbrott, berättar Imtiaz.
– Vi var så stressade, och kastade ned våra saker i väskorna. Nästa dag märkte vi att vi saknade 3000 euro och en del dollar. Det var pengar som skulle gått till min andra terminsavgift, säger Fardowsi.
Med socialtjänstens hjälp bodde de två nätter på hotell innan snälla kompisar på universitetet lät dem bo hos sig. Efter ytterligare några veckor fick de en studentlägenhet.
Tre år senare har de nu eget kontrakt på en tvåvåningslägenhet i Norrköpingsstadsdelen Haga. Den delar de tillsammans med en avlägsen släkting till Fardowsi och hennes man.
”Fortfarande lite rädd ibland”
– Jag är ibland fortfarande lite rädd, och det händer att jag har mardrömmar om det som hände. Så det är skönt att ha folk omkring sig, särskilt när Imtiaz jobbar, säger Fardowsi.
Nu kan jag prata om det med ett skrattande ansikte, men oj vad jag grät då.
En anledning till att de stannade kvar hos restaurangägaren var att de hoppades att han skulle börja betala den överenskomna lönen. Men främst handlade det om att de inte hade någon annan stans att bo, än i det lilla rummet ovanpå restaurangen.
Rummet var stort som mattan under deras nuvarande soffbord; kanske tre gånger tre meter. Möblemanget bestod av ett smalt skåp, en trasig tv och en enkelsäng, med en filt. Fardowsi skrattar när hon påminner sin man om hur hon brukade ramla ur den smala sängen.
– Nu kan jag prata om det med ett skrattande ansikte, men oj vad jag grät då. Det var verkligen hemskt.
Restaurangägaren, en i dag 52-årig man, nekar till att ha gjort något brottsligt. Han har konsekvent hävdat att Fardowsi och Imtiaz aldrig arbetat hos honom. Detta är dock motbevisat, enligt domstolarna, genom att de båda varit inskrivna i personalliggaren, genom foton på Imtiaz vid grytorna och genom vittnesmål från annan personal i restaurangen.
Fängelse i första instans
Den första instansen, Norrköpings tingsrätt, slår i december 2019 fast att Fardowsi och Imtiaz blivit utsatta för ”arbete under uppenbart orimliga villkor”. Rätten konstaterar att de blivit vilseledda – utlovade en timlön som restaurangägaren aldrig hade tänkt ge dem.
För att brottet människoexploatering ska ha skett, måste personen det gäller ha varit i en ”svår situation”. Och det var Fardowsi och Imtiaz, anser tingsrätten, trots att de hade studerat vid universitet i hemlandet, kommer från en medelklassfamilj, talar engelska och hade med sig cirka 100 000 kronor till Sverige.
Eftersom domen är den första enligt den nya lagen om människoexploatering från 1 juli 2018, resonerar Norrköpings tingsrätt utförligt om bakgrunden och syftet med lagen, och ställer frågan: Hur dåliga måste arbetsvillkoren eller -förhållandena vara för att vara brottsliga?
Tingsrätten pekar på att det handlar om att balansera kraven på respekt för mänskliga rättigheter och mänsklig värdighet mot ”marknadsekonomins funktionssätt och dess beroende av olika produktionsformer”.
Slutsatsen blir en fällande dom där restaurangägaren döms till åtta månaders fängelse, och att betala 120 000 kronor till Fardowsi och Imtiaz för utebliven lön och som skadestånd för kränkning.
Restaurangägaren är tidigare ostraffad, så när som ett strafföreläggande för bokföringsbrott.
Frikänd i hovrätten
När målet i februari i fjol avgörs i Göta hovrätt blir det en friande dom.
Hovrätten anser att Fardowsi och Imtiaz som bostadslösa var i en ”besvärlig” situation, men inte i en så svår situation som krävs för att det de utsatts för ska vara brottsligt.
Hovrätten tar fasta på Fardowsis och Imtiaz bakgrund och kommer fram till att deras situation i några avseenden varit bättre än andra studenters, och att de varken vid ankomsten till Sverige eller senare befunnit sig i en svår situation.
Liksom tingsrätten anser hovrätten att Imtiaz (men inte Fardowsi) arbetat under uppenbart orimliga villkor.
Men detta arbete har inte, anser hovrätten, kommit till genom att Imtiaz blivit vilseledd av restaurangägaren. Visserligen har denne gett honom ”en oriktig uppfattning” om lönen. Men enligt hovrätten krävs ett ”kvalificerat vilseledande” för att det ska röra sig om brottslig exploatering. Och enligt hovrätten uppfylls inte detta krav.
Därmed frikänns restaurangägaren. Samtidigt betraktar hovrätten den uteblivna lönen som ett avtalsbrott, och dömer restaurangägaren att betala 35 511 kronor till paret.
”Hovrätten har hittat på en egen kvalifikationsgrund”
Domen har överklagats av Riksåklagaren, som anser att Hovrätten har en motivering till sitt frikännande som är ”i högsta grad anmärkningsvärd”.
– Det som kommer att ställas på sin spets i HD är att vilseledandet skulle behöva vara mer kvalificerat. Där tycker vi att hovrätten har hittat på en egen kvalifikationsgrund som vi anser saknar stöd i lagtexten, säger My Hedström hos Riksåklagaren, som i Högsta domstolen lagt ett tilläggsyrkande om att restaurangägaren i andra hand ska dömas för bedrägeri.
GP har utan framgång sökt restaurangägaren. Hans försvarare advokat Karin Carlsson skriver till HD att det egentligen inte är ett brottmål. Fardowsi och Imtiaz skulle ha begärt lön i en arbetsrättslig tvist, anser hon.
Dessutom vill advokaten ”peka på att arbetsmarknaden i Sverige i regel styrs av tillgång och efterfrågan. Situationen i nu aktuellt ärende får liknas vid en affärsförhandling där det måste vara tillåtet att dölja sina egna avsikter.”
Nekar och hoppas på frikännande dom
– Vi hoppas på en frikännande dom, som i hovrätten. Min huvudman står fast vid att han inte gjort sig skyldig till något brottsligt, inte heller bedrägeri, säger Karin Carlsson till GP.
I restaurangägarens förnekande ligger att han också nekar till att ha hotat Fardowsi och Imtiaz, liksom till att han skulle ha hotat deras familj.
– Det var en del av gärningspåståendet, som hovrätten inte tog hänsyn till på samma sätt som tingsrätten gjorde.
Vad gör restaurangägaren i dag?
– Han har lämnat restaurangbranschen, och har heltidsanställning inom en helt annan bransch, säger Karin Carlsson.
Det handlar om att människor med hot, våld och på andra sätt blir nedtryckta.
Utgången i Högsta domstolen är viktig för många, inte minst inom facket, där det ses som ett test av lagstiftningens möjligheter att stoppa fall av arbetslivskriminalitet.
– Problemet är jättestort. Hur stort kan jag inte säga men den här typen av ärenden har kommit att bli rutinärenden för oss. Det handlar om allt från att man inte får ut någon lön, till att man blir erbjuden bara svart lön, säger Per Persson, avtalssekreterare i Hotell- och restaurangfacket.
Enligt hans erfarenhet ligger det ofta annan kriminalitet bakom den som kallas arbetslivskriminalitet.
– Ett företag behöver få in pengar någonstans ifrån för att kunna betala ut svarta löner. De senaste 20 åren har kontanthanteringen minskat stort. I stället fuskar man med bokföring och statliga stöd. Och med skatten förstås - det tror jag är det primära.
Vad är det värsta problemet med arbetslivskriminaliteten?
– Att våra medlemmar i branschen blir utsatta. Det handlar om att människor med hot, våld och på andra sätt blir nedtryckta. Det andra är att man helt enkelt lurar hela samhället och undergräver viljan att betala skatt, säger Per Persson.
Restaurangen sattes i konkurs
Restaurangen där Fardowsi och Imtiaz arbetade sattes i konkurs året efter de var där. Nu har en ny indisk restaurang öppnat, med annan ägare.
Livet är tufft när man är migrant.
Vi vandrar ned till restaurangen som ligger nära Motala ström och mittemot Norrköpings gamla stadskärna.
– Det är första gången vi är här sen det hände. Kompisar har sagt att vi ska gå hit och äta, eller ordna en fest. Men vi vill inte, säger Fardowsi, när vi huttrar i decemberkylan utanför den renoverade restaurangfasaden.
Under sin utbildning har hon läst en hel del om de utsatta och utnyttjade arbetare som brukar kallas prekariatet.
– Min handledare tycker att jag skall skriva min slutuppsats om mina egna erfarenheter här i Norrköping. Jag har inte bestämt mig än, men troligen kommer jag i stället att skriva om rohingya- och biharifolken, och de stora interna problemen i Bangladesh. Jag tror det blir senare som jag skriver om vårt case. Det är en erfarenhet som lärt mig jättemycket, säger Fardowsi Zaman.
– Livet är tufft när man är migrant.
Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här!
![Recommendations](data:image/svg+xml,<svg xmlns="http://www.w3.org/2000/svg" width="30" height="30"><rect fill-opacity="0"/></svg>)
Kommentarer
Kommentera artikeln
Vad tycker du? Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.